Tankarna spelar sin vilda roll i sinnets burdusa miljö.
Ena minuten vill jag skrika utav lycka, andra minuten vill jag dö.
Viljan att tanken ska bli min värld är stor.
Men verkligheten om omöjlighet inom mig gror.
Är det fel på mig och mitt sinne så säg!
Är det jag som gör det till en ännu större grej?
Känslan av otrygghet finns där i det okända.
Hur ska jag på den känslan vända.
Kanske är det jag som ska vända och möta ett annat öde.
Kanske är det jag som inte får rätt på mitt karma-flöde.
I mörkret sitter jag kall och ensam med tankarna mina.
Är det så det ska vara tills allt ska sina?
Ovetandes om framtidens spektakulära skrämselmetod
Sitter jag här och trånar vid vetskapens bord.
Ge mig svar på morgondagens liv, ont eller gott.
Jag kan inte vänta tills håret mitt är grått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv nåt trevligt så blir jag glad =)